Efter en lång natt med på krogen så lyckades jag ändå rulla upp vid halv 8 på söndagsmorgon. Det var med viss möda måste jag erkänna, men suget fanns ju där så det är ingen idé att kämpa emot.
Första stoppet som jag gjorde kändes lovande men inser snart att det blåste på ganska ordentligt.. det var inte så trevligt får jag erkänna. Lyckades dock hitta en del som det läa på och man kunde fiska på. synd bara att det inte fanns någon fisk :)
Drog vidare efter någon timma eller 2 då jag inte hade någon känsel kvar i benen och behövde gå lite för att få fart på dessa igen. Nästa ställe verkade också lovande...tror att det är den pirriga känslan i magen som man får när man kommer till nästa ställe som gör att man tror att det är lovande mer än att det faktiskt är lovande... ja, iaf så var det någorlunda lä och solen kom fram och det var riktigt gott måste jag säga. dags för kaffe och äggmacka.
Men vad händer sen. Fisk på korken, tung,, inga snabba knyck eller sprattlande i ytan.. ni ser svaret:
Jag hade fiskat på relativt grunt vatten hela tiden denna dag och tänkte att det var dags att testa komma ner lite. Gick ut på klipporna och slängde på en sjunktafs, lät den gå ner på kanske 4-6 m och redan på 3 kastet hade jag en ganska fin fisk som följe, nu jävlar tänkte jag och la ut flugan igen. Följe igen denna gång av en liten mindre fisk. Kände att man fick lite ny energi och testade fiska på alla sätt jag kunde komma på för att få lurat te mig ett hugg men icke..bytte flugor, satte på upphängare, hotade, mutade.. inget fungerade.. Då kom kustbevakningen och kollade hur det gick för mig :)
kämpade på någon timma till men ingen mer kontakt denna dag så det var det bara en sak som återstod. En kväll på stan.
Skrobbamannen, lägg upp en rapport från Kivik snart så att man kan få läsa din version av helgens bravader!
SvaraRadera