Häromkvällen låg jag och kände att det går alldeles för länge mellan turerna nu. Semestern skulle ju öppna upp tid för fisket men det har snarar varit tvärt om. Det är en himla massa saker som skall göras och tiden har alltid en tendens att försvinna. Men iaf så i måndags morgon så klev jag upp 02:00 i hop om att vinden skulle ha mojnat. Åkte ut till Torslanda för attt mötas av starka vindar och och en spruckna förhoppningar.
Jag begav mig längre in i viken och fick iaf lite lä så det gick att kasta någorlunda. Det kändes verkligen inte hett, det är alltid trist att fiska i blindo, var ju omöjligt att både höra eller se några vak om de nu gör de i detta blåsväder. Började misstänka att fisken borrat ner sig djupt i en tångruska utan någon tanka att komma ut.
Men rätt som det är när man står och dagdrömmer som mest så sög det till i fluglinan, precis när jag stannat intagningen och drar spöspetsen förbi mig den sista biten. Dett leder till att mit mothugg inte blir av någon grövre kaliber och efter 3-4 knyckar i spöt så släpper den och frustration är ett faktum. Detta gav ju iaf lite ånga i loket och jag orkade köra på några timmar till. Men vid halv sju orkade jag inte kämpa mot vindarna längre och gav upp.
Flugan för dagen.
När jag sovit en stund och fått en go lunch på stan så smög suget på igen under eftemiddagen.
Såg på SMHI att vindarna skulle avta och det kanske fanns en möjligthet för ett fint kvällsfiske.
Ringde några samtal och lyckades trixa med mig emilsson också, ifall det skulle vara tröfgfiskat är det alltid gött att ha lite tjöt.
Denna gång bar det iväg till vallda och jag anlände vid strax innan kl 22. Ringde emilsson för att kolla vad han höll hus, "missade avfarten och på väg mot åsa" jaha,, vi ses sen.
Det verkade lovande med betydligt mindre vind än förra turen och jag kunde tom se lite vak när jag spanade ut över viken. Dock så var det inga tunga vakringar som visade sig.
De kommer väl.
Denna kväll fungerade det bättre, redan 22:30 så högg det och denna gång var jag med och kroken trängde in i kinden på en 40 cm öring i fin kondition. Den var riktigt fet och fin för sin längd. Efter att ha släppt den igen och pustat ut kände jag mig lite tvungen att ringa emilsson och reta honom då han befann sig i bilen när fisket började komma igång :)
Fast det visade sig att fisket inte skulle komma igång. Det blev en jättefin kväll utan någon vind att tala om men öringen uteblev. Lite sporadiska vak men annars var det helt stilla och det kändes helt tomt.
Vi gav upp strax efter 02 och med facit i hand kanske man skulle bytt vik och börjat köra på med gryningsfisket men idag väntar åtaganden som kräver att man är med i sinnet så får väl se om man kan få en ny chans till helgen.
